En utflykt till Alsen

img257 - version 3

Bilden är tagen i Alsen. Jägmästare AC Lindhe var där med sina söner och en sons kompis på ett dokumenterat helgbesök.

Bilen bakom sällskapet är särskilt intressant i sammanhanget. Tänk om det var min farfar som körde. Jag vet att han skrev in sig på bilskolan (Sandström &Ljungqvist) torsdagen den tredje januari 1935. Fredagen den åttonde februari avlade han körkort inför ingenjör Gösta Brauer. Snabbt jobbat måste man ju säga, men inga rondeller och trafikljus eller filbyten lär ju ha förekommit på den tiden. Så jag tänker som så att det var min farfar som körde bilen till Alsen och på så sätt kunde han visa upp sina körkunskaper inför de andra. Det ser faktiskt ut som han sträcker på sig alldeles extra och försöker att se så där avspänd och alienerad ut. Det kanske var en söndagsutflykt där de bestämde att de skulle ta sig en heldag . De åkte på den icke asfalterade vägen ända bort till Alsen och hälsade på någon bekant. Jag får för mig att de gjorde många sådana saker tillsammans den här familjen, det vill säga att pappan ofta tog med sig sönerna på både det ena och andra. Min farfar tog i sin tur med sig sina barn och sedan även mig på oförglömliga bilturer eller cykelturer runt om i Jämtland. Jag vill bara tillägga en liten detalj i sammanhanget att farfar firade sitt körkort med att dagen efter köpa sina första slalomskidor, det vill säga på lördagen.

Kan pojken till vänster vara Hjalmar Brolinsson? Det är något som slår mig i all hast. jag menar Hjalmar som blev präst och var med och byggde så många kyrkor runt om i landet.

 

Det händer

IMG_8101.JPG

Det händer utan något särskilt skäl att det fotograferas helt spontant. Uppradade i oordning står de där helt oförberedda helt utan svar på det som just händer.

Solen skiner och samtal som avhandlas på en bänk i byn Fanbyn, någon mil utanför Gällö i Jämtland. Någon fyller kanske år och det kan vara därför de har samlats. Folk från fjället, folk från skogen och folk från staden. Finns spåren kvar eller finns inget kvar? Livet går vidare och historiens vändningar ger inga svar. Det var länge sedan detta hände, en gång i tiden när ingen var utbytbar. Det var då familjen var släkt och släkt var familj, den sammansättningen som var så viktig. Ja den var viktig och även om den sociala sammansättningen var brokig fanns det plats för alla och envar. Kan kanske vara i slutet av trettiotalet. Då det var helt enkelt förbjudet att berätta om sitt ursprung, då alla förtvivlat försökte försvenskas in i Herman Lundborgs land.

Kvinnliga vandrare eller kolonisatörer

 

img160

En sommardag i Jokkmokk kanske någon gång runt 1920 eller troligen ännu tidigare. Tråkigt med det stora tumavtrycket, men bilden i sig är ändå värdefull. Ja, särskilt för mig därför att min farfar sitter med som killen med det stora krysset ovanför huvudet. Bakom honom sitter hans mamma Märta. De andra pojkarna är troligen hans bröder.

Jag är så förtjust i att bilden har blivit tagen så man med lätthet också kan se det tidstypiska i klädvalet som kvinnorna till höger bär. De som kommer med packning och med varsin vandringskäpp. Troligen är dessa kvinnor av högre stånd, kanske hade de inget bättre för sig än att frälsa världen eller så var de sjukvårdsutbildade. Det går ju också att tänka sig att de var både och.

Det var på modet vid den här tiden att ge sig ut på vandringsresor och sedan skildra natur och möten i någon STF-tidskrift som societeten kunde drömma sig bort i. Ja man ville fly bort till exotiska platser och gärna möta andra kulturer som man sedan kunde skryta om för släkt och vänner. Allt i ett uppifrånperspektiv där den egen förträffligheten och den egna statusen lyste igenom som en stolt aura.

De var ofta kvinnor från det övre skiktet i samhället som begav sig iväg på dessa utflykter. Det var säkert i all välmening som de var ute, helt utan ont uppsåt, men jag har svårt för deras vilja att pådyvla folk den egna tron eller deras ofta svenska högborgerliga åsikter. Om det blev någon form av frälsning som de bofasta inte själv hade valt är det verkligen otäckt. Jag ser det helt enkelt som en del i Sveriges kolonisation av Sápmi.

”Luften var varm och klibbig, myggen fanns där så också bromsen som surrade runt omkring kring våra huvuden. Svetten rann längs ryggen och benen kändes som tunga tegelstenar och de blev tyngre för varje steg vi tog. En liten fin pratstund fick vi efter väggrenen när vi träffade på dessa förtjusande barn med moder och hemhjälp. Det visades efter en stund att detta var jägmästare Lindhes familj. Jokkmokk verkar vara ett litet fint ställe som vi gärna återvänder till”

Älgjägare som är dressed for success

IMG_7898

Så stolta de står med sin trofé. Kanske är de släkt med varandra, kanske var de män med både mål och ambitioner? Det som slår mig direkt är hur männen är klädda för att tillbringa en hel dag ute i skogen. De är klädda precis som om de skulle arbeta med jordbruket eller plocka bär. Idag är våra jägare klädda i militärgröna kläder med orangfärgade kepsar. Ja inte alla då, men liknade klädsel har de i varje fall. De är mer jaktinspirerade i sin klädsel, men som sagt jaktlyckan sitter inte i kläderna utan i jägaren.

Varje sensommar drar butikerna igång kampanjer och visar vilka jägarkläder som finns att tillgå. Dessa fyra herrar kör helt enkelt sin vardagliga klädsel och trots detta faktum fäller de en jäkla stor älg. Hur gick det till kan man ju undra?

I knät på

IMG_7871

 

Det är möjligt att bilden är ifrån Holmen. Kan kanske vara så. Flickorna verkar vara äldre än pojken. Kan det vara videbuskar bakom dem?

Jag har helt enkelt glömt bort att fira med ljus och baluns. Jo det faktum att jag har lyckats att knåpa ihop över 300, eller rättare sagt hela 304 stycken inlägg på Ofog. Visst borde jag ha firat, visst borde jag ha sparkat av mig skorna och rasslat ut i en vild och skoningslös dans. Ja, helt utan åthävor om fler följare eller något annat underbart som skulle kunna förgylla min tillvaro. Jag har varit så strängt upptagen med mig själv och på flera andra olika områden. Sedan ska vi ju inte förglömma att landet har haft regeringskris.

Bilden ovan är just en sådan bild som jag formligen älskar, svag aning om var den härrör ifrån, människor som inte bara poserar utan att något händer och sker i balans med tillvaron. Det finns något där som gör mig så glad, något som gör att jag fortsätter lite mer. Något som får mig att gå vidare trots att tiden egentligen inte finns…

Den här bloggen var ifrån början tänkt som ett experiment där jag skulle skriva kort om varje släktlinje. Nu verkar det som om Ofog lever sitt egna lilla liv. Ett liv där jag bara är en liten skärva eller följeslagare som ser tiden an. Jag skulle nästan vilja säga att jag själv sitter i knät på Ofog.

 

Tyskan

IMG_8332.JPG

Hon blev kallad för Tyskan av de andra kvinnorna i statarlängan, det var när hon väntade sitt sista barn 1931. De andra kvinnorna tisslade och tasslade kring henne när de stötte ihop vid brunnen ute på gården.

Hon kom hem till familjen och grät och kände sig bedrövlig . Berättade sedan för övriga familjen att kvinnorna på godset tyckte att hon var alldeles för gammal för att skaffa ytterligare barn. Hon var 36 år och redan förbrukad. De äldre barnen i familjen tröstade sin mor och livet gick vidare, men hon fick inga fler barn.

Nya tider nya ordningar, idag i Stockholms innerstad hade Tyskan varit precis i rätt ålder för att bli förstagångsförälder. Det första barnet hon själv fick vid 19 års ålder var 16 år när det sista föddes. Tyskan fick sju barn allt som allt och bara det yngsta barnet lever idag.

Hjalmar kyrkobyggaren

img821 - version 2

Farfar, någon sorts Anna och så Hjalmar längst till höger. Hjalmar som var en av  min farfars bästa vänner på 1930-talet. Här på bilden är alla de tre unga och friska, men till slut blev också de här äldre och skröpligare. Farfar han dog 2002 och Hjalmar, han dog 1987 och då var han kyrkoherde i södra Sverige. Hjalmar växte upp i Föllinge och hans stora intresse genom livet var tydligen kyrkobyggnader. Jag undrar om det inte är en kamera som han håller i handen? Han kanske är ute och fotograferar kyrkor i staden. Ja, han var faktiskt med och verkade för att många nya kyrkobyggnader byggdes i vårt avlånga land. Ja, detta var förstås senare i livet efter att han hade genomgått en teologisk utbildning och blivit präst.Kanske skulle man kunna säga att hela hans namn borde vara ”Hjalmar kyrkobyggaren”.

Detta påminner mig direkt om en annan person som jag har hört talas om. Han gillade kanske inte kyrkor, men  han byggde kyrkor, och de var små, pyttesmå. Han byggde sina kyrkor av tändstickor. Det jag också har hört är att han byggde dessa tavlor med tändsstickskyrkor i förhoppningen om att alla skulle tro att han inte var vid sina sinnens fulla bruk. Ja att han inte hade alla bestick i lådan om man säger så. Han lyckades med konststycket och om jag riktigt missminner mig så hette  även han Hjalmar?