Jonas var ett populärt namn

Gruppbild Brande Petrus mfl

Jonas Torkelsson född 1852, enligt boken dövstum, morbror åt Maria Kristina. Det fanns minst en till Jonas Torkelsson född 1843 till i byn. Ett populärt namn minst sagt. Jag vet inte om det var den här Jonas som hade renar som Oskar Andersson skötte om eller om det var den fd ordningsmannen Jonas. Svårt att veta svårt att få en bild av hur de levde bara genom att bara se i kyrkböckerna. Mannen på bilden dog på ålderdomshemmet Fjällgård Undersåker, 1928. Den här mannens syskon var:

Pål, Nils, Margareta, Mårten, Torkel och Märta.

 

Jag såg en anteckning om att han var en ordentlig arbetare, vilket kanske skulle förtydliga det faktum att han kunde jobba bra trots sin dövstumhet.

Humor och bilder i huvudet

1 - version 5

 

Vem det här är har jag ingen aning om, men någon vill förnedra denna man genom att sätta honom i knät på en dam. Frågan jag ställer mig är om bilden är rolig? Nej inte alls, eller så är min humor rätt begränsad. Det är sällan kvinnor som gör roliga saker på bild, oftast så är det män som leker med bilden som språk. Visst är bilden ett språk som får oss att fundera på vår egen samtid och på vad som har hänt tidigare? I min släktforskning har bilden varit ett stort komplement och det är genom den som jag rör mig i mina tankar. Finns det ingen bild på personen så kan man lätt skapa sig en bild i huvudet ändå. Det är bara den egna fantasin som sätter stopp för det. Exakt så gör hjärnan när vi läser skönlitteratur. Med våra bokstäver kan vi skapa unika bilder, vi kan göra så att läsaren hör måsarnas skri och känna hur det luktar i ett kök när någon har glömt att gå ut med soppåsen som är full med räkskal. Våra erfarenheter gör att vi verkligen kan känna lukten, vi verkligen kan höra ljudet och vi skapar bilder i läsarens huvud.

Om man då går tillbaka till den här bilden: vad säger den mig? Nej den säger mig inte mer än att personen som har klippt ut huvudet och placerat den i den kvinnliga seriefigurens knä verkar ha haft väldigt lite att göra. Idag skulle detta kunna genomgå en ytterst perfekt inklippning via photo shop. Men då fanns det inga dataprogram som retuscherade folk utan endast sax och lim. Utifrån den synvinkeln kan kreatören ha gjort ett hyfsat bra jobb.

Min rubrik

20140608-005417-3257041.jpg

När man sitter där och bläddrar och helt plötsligt inser att bilden man får upp mellan fingrarna med säkerhet innehåller ett litet fynd, eller rättare sagt ett enormt fynd. Sedan så känner man att fyndet gör livet besvärligare. Ja, inte mycket, inte praktiskt utan mer tankemässigt. Fyndet gör mig på alla fronter frustrerad. Att hitta något så stort utan att kunna pussla in fyndet i någon sorts kontext. Ja, när ingen, ja absolut ingen kan hjälpa en att finna svaret på gåtan vem kvinnan på bilden är. Alla som visste är antingen blinda eller döda. Genom att bara titta på bilden så tycker jag mig se att hon är väldigt lik min farmors mamma, men ändå inte. Kan hon vara en syster eller är hon min farmorsmormor, Minna från Tyskland? Ja det är svårt att veta.

När man har hamnat vid ett sådant vägskäl är det bara att lägga bort tanken på att hitta rätt. Någon gång, ja någon gång kommer det att lösa sig. Om inte nu så kanske senare. Trots detta försvinner inte min tanke; Kvinnan på bilden är släkt med Paula i varje fall, det är helt säkert. Ja , jag tror att det är Minna.

Hon som fick bo i en källare efter kriget. Mamman som fick ett diplom under kriget därför hon födde så många ”renrasiga barn”. Ja enligt rykten så fanns det ett sådant diplom liggande och var det försvann det vet ingen. Jo någon vet, det klart att någon vet det, men jag vet inte vem som vet. Jag tror inte att Minna uppskattade den bemärkelsen heller. Enligt rykten hade det förekommit en del aktivitet i släkten där folk tvingades iväg till arbetsläger eftersom de inte uppskattade Hitlers politik. De var motståndare till politiken och det känns ju skönt så här efteråt att det inte bara fanns åskådare som tittade på utan också några släktingar som sa något, även om det inte uppskattades av det tredje riket.

Kanske är det under dessa inlägg man skall sopa på rejält med rubriken, men se de tänker jag inte göra. Det blir inget av med det. Jag hade ju kunnat skriva, Hitlers diplom, eller Diplom för renrasiga familjer eller något i den stilen, men jag avstår.

Ikväll är jag både eftertänksam och cynisk, men om vi tänker att det är Minna som är på bilden, och det var Minna som fick det där diplomet. Då borde jag i så fall vara rätt nära historien tänker jag. Jag är barnbarns barnbarn till Minna och samtidigt som hon sprang benen av sig i Hamburg för att hitta något säkert ställe att sova på medan bomberna föll som kvastar i starkt solsken satt min mormor i en ateljé på Storgatan och sydde kläder till bättre bemedlade familjer.

En mystisk kvinna

20140608-002310-1390187.jpg

 

Till slut hittade jag en bild på denna mytomspunna kvinna, Tant Svea. Hon var magrare än vad jag hade föreställt mig och hon såg också mer tärd ut. Hon gifte sig med A C Lindhe, det vill säga ryttmästaren och Jägmästaren. Han hyrde ett rum hos henne när han arbetade med permittertrafiken under kriget och så uppstod det tydligen en förälskelse. Hon som ägde fastigheter och en sybehörsaffär gav den stela änklingen ett hem för både honom och hans barn, men även barnbarn. Jag har sett ett brev från Amerika som en kusin till henne har skrivit. Det här är verkligen en spännande kvinna som jag gärna skulle vilja forska mer om. Tant Svea, vem var du egentligen. Var du lycklig med ryttmästaren? Han som var så noga med etikettreglerna och som dyrkade adelskalendern? Ja nog var hon ett mysterium alltid.

Flickan som föddes vid fjällbäcken

IMG_6298
Hon föddes i ett timrat hus vid en fjällbäck långt ifrån alla vägar, järnvägar och långt ifrån stadens evinnerliga brus. Huset låg bakom videsnåren lite gömt vid en virvlande iskall fjällbäck. Fonden bakom var gudomlig med sina fjäll och åter fjäll med olika storlek, höjd och längd med en färgskala som var omöjlig att beskriva för de som inte hade varit där.

Den lilla samiska flickan, hon som har bosatt sig inne i mitt huvud och hon som finns här hos mig dag som natt. Hon talar till mig och hon vill mig något. Jag kan inte släppa iväg henne, eller själva sinnebilden av henne. Hon står där i sin kolt och viskar till mig, ibland på samiska och ibland på svenska. Ibland ser jag henne där hon står och vinkar på sidan av en väg och bland väcker hon mig på morgonen med en vindpust från det öppna fönstret. Flickan jag pratar om heter Maria Kristina och hon föddes vid en fjällbäck.

Hon var Olaus oäkta dotter och min mammas okända moster. Hon föddes 1895 i Jänsmässholmen och hon blev nöddöpt enligt anteckningarna i födelseboken. Flickan fick Olaus efternamn redan som fyraåring. Trots att hennes andra syskon som bodde hos mamman hade andra efternamn. Vad berodde det på? Hon föddes alldeles med en fjällbäck och jag kan se henne bli utpensionerad som sjuåring till grannbyn för 75 kronor. Det sägs att Olaus aldrig godkände henne som sin egen dotter. Detta trots dotterns efternamn säger mer än allt. Både när det gäller vem som hon tillhörde och vilket hennes ursprung varifrån och vem som var hennes riktiga far.

Jag tänker mig den här lilla flickan som föddes vid fjällbäcken, ofta stående stel och orörlig på byns ena sida där backen lutar uppåt och hur hon blickar ut över fjällandskapet  samtidigt som vinden sliter i hennes hår. Hon står och ser sitt fars hus på den andra sidan backen. Hon stod där ensam och hon såg hur alla hennes halvsyskon sprang omkring och lekte vid den andra bäcken. Tiden går medan hon bara står där. Hon som var mer än fattig, mer än ledsen och mer än ensam. Maria eller Maja som hon ibland kallades, varför fanns hon inte med de andra barnen? Varför såg man henne inte komma springande på den andra sidan av backen, med den andra bäcken? Varför fanns hon inte med i historierna, varför nämndes inte flickan av sina halvsyskon när hon hade flyttat in till stan? Flickan som var född vid fjällbäcken?

Hennes mamma Sigrid var kusin med hennes pappa Olaus. Har det med det att göra? Var det därför han inte ville erkänna faderskapet? Olaus drog till Kiruna och arbetade tiden efter hennes födelse, försökte han fly undan ansvaret?  Försökte han glömma Sigrid Torkelsdotter? Marias mamma födde mig veterligt sex barn allt som allt. Först Jon Teodor 1890, sedan Anna Elisabeth 1893, Maria Kristina 1895, Ingeborg 1899, Jöns 1901 och Per 1904. Det är bara Maria som har fått samma efternamn som Olaus. Jöns och Per var båda födda inom äktenskapet med Pål Jönsson från Högrun. Av dessa sex barn var det bara två som blev helt vuxna och sedan fick egna barn. Resten dog tidigt eller i en svår sjukdom. Pål, han blev änkling och såg sedan båda sina söner försvinna från livet innan han själv gick bort vid 83 års ålder. Sigrid, hon dör vid 41 års ålder , vilket gjorde Maria helt föräldralös vid en ålder av bara 13 år.

Varför tar inte någon hand om henne? Är det hos Andersons i Finnsäter hon söker sig till när hon vill ha hjälp och råd eller få en varm hand mot sin kind? Maria får ett eget barn senare i livet, men fadern försvinner. Han vill inte ta sitt ansvar utan gör allt för att slippa gifta sig med henne. Han flyttar istället runt hela Sverige för att slippa betala underhåll trots att han vinner en storvinst på lotteri. Maria känner sig då tvingad att lämna ifrån sig det här barnet, hennes enda barn. Den lilla dottern var då tre månader när hon lämnar över allt hon har till ett äldre par i Krokom.  Flickan får det bra, hon får tak över huvudet, hon får värme och kärlek. Maria kan bara se allt utifrån och hon inser att hon inte kan gå in och kräva tillbaka den lilla när hon blev äldre. Det skulle få för stora konsekvenser…

Jag tänker ofta, jag pratar också ofta med henne. Hon, flickan som föddes vid fjällbäcken en sensommardag i augusti när fjälltoltan låg brun och frosten hade knipit av den sista värmen om sommaren. Hon som försökte att kämpa sig igenom ett liv som slutade i en hjärntumör 1950. Hon var då femtiofem år och begravdes i Rönnöfors kyrka. Ingen dödsannons, inget stort väsen gav hon ifrån sig, ingen av syskonen på Olaus sida pratade om henne. De som visste var tyst så tyst så tyst. Det var mörkt. Månskenet gjorde ljusa revor över stigen på sidan om huset. Hon som föddes vid en bäck 1895 i den lilla fjällbyn, hon kämpade väl…mov laevie.

 

En pilot och en SYV

1 - version 2

 

Forslunds Flyg  Gävle, 1950 Kay.

En typisk pilot under 1950-talet, med den vanliga flygarjackan och mössan.

Luftens hjältar hela dan… eller hur var det? Pilot är ett äventyrsyrke, så även astronaut och lyftkransförare. Men är pilot ett framtidsyrke? Någon SYV borde ta reda på det tycker jag. SYV:en jag hade på högstadiet hon hade stora brillor och hennes andedräkt luktade gamla matrester och därför ville jag inte tillbringa allt för lång tid i hennes rum. Ja absolut Inte längre än vad som var nödvändigt i alla fall. Jag vet att jag själv hade tänkt till innan besöket och att jag hade faktiskt ett förslag med mig på ett framtida yrke. Jag tror att jag till och med hade med mig två förslag men att båda avslogs bryskt och brutalt. Där satt jag, mentalt avklädd helt utan framtidsutsikter. Det var då hon elegant och djärvt smög fram sitt ess ur bakfickan. ”Gå två årig social linje för då kan du bli vad du vill”, sa hon. Jag stirrade hypnotiserar på hennes trockabrillor och tänkte att ja, så får det bli. Vem vill inte bli vad man vill, tänkte jag.

Är det så att ju längre bort från jordskorpan man arbetar desto tuffare yrke. Är piloten Kay en tuff kille? Jag känner inte Kay men det kanske finns någon därute som vet något om honom. Jag läste och skrev ner vad det stod på baksidan av bilden. Något mer än vad som stod där har jag inte på fötterna. Inget ess i bakfickan, inget hemligt vapen. Bara bilden med texten och ingenting annat. Hur kom det sig att Kay valde pilot som yrke? Fanns det SYV:ar med hypnosblick på den tiden?

Jag kommer i varje fall bära med mig bilden av honom när jag ska tänka på olika yrkesval. Kommer ordet pilot upp vid något tillfälle lär ju Kay poppa upp i huvudet och jag kommer alltid att undra om jag skulle ha valt något annat om det inte var för den kufiska SYV:en på min högstadieskola. Jag kunde ju ha blivit en pilot som Kay, en riktig tuff pilot med flygarjacka och allt.

 

Birger

1

Birger Åsén

Har han alltid känt sig missförstådd? Stackars Birger. Det är lite svårt att verkligen veta Birgers ålder. Det är svårt att veta något alls om Birger och framför allt så vet jag inte alls om han är missförstådd eller om han är en person med ett stort ego. Birger är troligen Birger och inte ett litet storsjöodjur med en lillasyster som heter Harriet.  Egentligen så finns det inte så mycket att säga om Birger. Han är en man, med mustasch i trettio årsåldern, troligen från Jämtland.

Finns det någon mening att publicera en bild av en man som ingen känner? Ja, det kanske är just hans tur att hitta igen sig själv. Kanske finns det någon mening med den här bilden, just den här bilden idag och nu. Jag har varit med om en del konstigheter och vem vet, kanske någon har träffat honom och eventuellt finns det en historia kring Birger och hans resa. Birger kanske blev en stjärnartist och nu finns det en bild att finna.