Ett samiskt smycke

IMG_9972

 

En gång i tiden hade min Aahka ett samiskt smycke som sedan skulle övergå till den dotter som fick den första flickbarnbarnet. Helt plötsligt har det upptäckts att detta smycke numera befinner sig på en helt annan kontinent hos en kvinna som tidigare har varit ingift, men numera är skild. Hon uppger att hon ska ge smycket till sitt barnbarn på denna avlägsna kontinent. En person som varken har träffat min Aahka eller inte har någon som helst aning om smyckets affektionsvärde eller dess känslomässiga bindningen samt det identitetsskapande värde som smycket besitter här hos oss i Sverige.

En för mig närstående person har bett om att få tillbaka det, men detta har inte hörsammats, utan olika konstiga argument har framförts; så som att kvinnan inte har fått något ifrån sin egen familj eller att hon har varit snäll som har förvarat smycket. Kan man likna det med plundringar ifrån ursprungsbefolkningen världen över eller kolonialväldets förgreningar ner i generationer? Jag tänker och undrar vad skulle min Aahka ha sagt om hon visste vad som försiggick?

Det är tragiskt att detta agerande får grava konsekvenser som slår upp svår splittring och känslan av svek river upp svarta sår som troligen inte kommer att läkas under flera generationer. Nej, det finns ingen förlåtelse för detta agerande.  Jag tror att det finns inget som kan få detta att läkas, utan såret kommer alltid att ligga öppet, infekterat och irriterat. Varbildningen kommer att följas åt i framtida generationer och sveket kommer att berättas som en historia av framtida barn och barnbarn.

 

 

Han hade mål och ambition

IMG_9859Han var säkert kortast och därför blev han placerad längst fram i centrum på bilden. Han ser som vanligt gladast ut i gänget. En förmåga som han lyckades att ta med sig i livet. ”Se allt från den humoristiska sidan” var ett av de repliker som farfar ofta sa. Det fanns bara möjligen i en situation där han var gravallvarlig och det var när han var starter och höjde startpistolen i luften… då var det allvar. Jag förstod aldrig om dessa skott var farliga eller var de ofarliga. Han stoppade in mig, packning, matsäck och den svarta regnrocken i Daffen och så drog vi iväg på friidrottstävlingar runt om i länet. Spöregnade det eller om det var åska fick jag sitta i bilen och vänta.

Precis som en båt

IMG_7901

 

De där på bilden är släkt, naturligtvis är de min släkt. Jag funderar om bilden är tagen i Dvärsätt, såg det ut så då?

En sommarkväll på en båt, sjön är spegelblank och värmen dröjer sig kvar en stund. Motorn kluckar fint och rytmiskt och mannen tänder sin pipa samtidigt som han raljerar grovt om kvinnor i övergångsåldern. Barnet sitter bredvid och hör sin fars tuggande om vilka problem som han står inför. Båten börjar bli gammal och sliten, en renovering eventuellt eller en ny. Ja frågan och problemen består. Han skulle ju naturligtvis lämna in båten och reservbåtar lånades ju ut av varvet på Frösön, så det var inga problem. Han hade sett att lånebåten Vera var en snygg snipa och smäcker som tusan. Han smakade på pipan och muttrade om livets överraskningar.

Självklart vet jag inget om detta, självklart raljerar jag och visst förstår jag att ingen man någonsin skulle vilja raljera om sin frus belägenhet. Nej absolut inte.

Lars

Lars jonnsson nr2jpg

Den här killen funderar jag över mycket. Det finns så många frågetecken och inga egentliga svar. Han, ja Lars, var min mormors farfar och han dog när min mormors far Olaus bara var två år gammal.

Nitton år gammal var fjellmannen och samen Lars när han gifte sig med Sigrid Jonsdotter född i Snåsa, Norge. Sigrid var bra mycket äldre. Hon var tolv år äldre än sin man. Så när de gifte sig var Lars 19 år medan Sigrid var 31 år. Var grunden till deras giftermål kärlek eller var det endast som en ren ekonomisk transaktion?

Sigrid kom ifrån en känd renägarsläkt från andra sidan gränsen, var Lars tvungen att gifta sig med henne tro? De fick i alla fall fem barn tillsammans varav tre överlevde vuxen ålder. Hur Lars dog vet ingen, det går rykten om att det  skulle vara i en drunkningsolycka  i någon kyrkbåt i Valsjöbyn, men dessa källor kan jag inte bekräfta. Det tog i alla fall tre månader innan han kunde begravas. Han dog den 22 juni, men begravningen skedde först den 29 september 1873.

Det jag funderar mest över är deras åldersskillnad, var det möjligt att Lars kunde axla rollen som familjefar vid så unga år, var det av kärlek som de gifte sig. Frågorna som aldrig får några svar. Det står inte heller någonstans att Sigrid tidigare hade varit gift eller att hon hade tidigare barn vilket jag kan tycka var lite märkligt med tanke på hennes ålder. Väntade hon tills hon var 31 år och det var då hon träffade den rätte? Hur såg det ut 1862, vi vet att tiderna i mitten av 1800-talet var bistra. Så kallt som de var då under en period hade ingen tidigare sett tillstymmelse till och vi har idag svårt att föreställa oss de umbäranden människorna utsattes för. Hur påverkade klimatet rennäringen? Ja, som sagt frågorna är många, väldigt många.

Vem där

img485
Kvällsljuset var dämpat och luften var hängande dåsig och kvardröjande så där den är mitt emellan eftermiddag och kväll. Det var varmt och fuktigt, värmen gled runt klänningen och lade sig som ett täcke över gräset.

Kattungen vilade tungt och tryggt i hennes famn innan hon släppte ner den till kattmamman. Det var världskrig ute i Europa, men här på sjukhusområdet var det lugnt och tryggt.

Att vara fattig, kvinna och invandrare?

img875

Två systrar i Söderby.

Som unga stod de varandra mycket nära.

Hur var det att vara kvinna och växa upp på trettiotalet? Hur var det att vara barn till en ladugårdsförman i statarlängorna i Sverige? Hur var det att vara barn och ungdom till föräldrar som var invandrare under tjugo och trettiotalet i Sverige?

Jag antar att det var inte lätt, nej och att komma ifrån ett hem med mycket hård uppfostran, där stryk och straff var vardagsmat redan när man var liten. Att bli uttittad och utpekad redan som liten i en värld där det rådde hätsk stämning både när det gällde arbetskraft och utlänningsfobi. Idag är det likadant, det är många barn som lever på det viset.

Idag finns det fortfarande kvinnor som blir behandlade som mindre vetande bara för att det just är kvinnor. Det är fortfarande svårt att vara fattig och det är svårt att vara invandrare.